Golfbollen har en nästan lika fascinerande historia som golfen i sig. Man kan dela in dess utveckling i fem perioder. Dessa perioder flyter in lite I varandra, det finns alltså inga knivskarpa gränser, utan ungefärliga årtal. Träåldern: 1200-1650 Från golfens begynnelse fram till slutet av det 30-åriga kriget, i mitten av 1600-talet, använde man sig av en svarvad träboll. Denna var gjord av bok eller alm, och vägde ungefär 40 gram. På dessa träklot, med en diameter på 50 mm, slog man med grova klubbor, också de gjorda av trä. För att få en bra bild av hur detta fungerade kan du jämföra med golfens "kusin", croquet. Där använde man sig av bollar med en diameter på 92 mm, och då vägde ½ kg. Skinnåldern: 1425-1848 Under medeltiden utövade man i både frankrike och Nederländerna ett spel, liknande tennis, där man använde sig av handflatan. Till en början använde man sig även där av träbollar, men det var mindre behagligt, det kan ju vem som helst räkna ut. Då uppfan man istället en skinnboll. Efter en tid började även de som utövade colf/goff använda sig av denna nya uppfinning. Men denna nya boll var något dyrare än den då traditionella träbollen. Därför blev colf/goff alltmer en rikemanssport. Men det var inget som hindrade att man fortsatte spela på träbollar, så under ett par hundra år förekom bägge sorterna på golfbanan. Gutty-åldern: 1848-1900 I samband med den moderna golfens födelse runt år 1850 utvecklade man en ny boll, tillverkad av guttaperka. "The Gutty", som britterna kallade bollen tillverkades industriellt, vilket innebar att den snabbt slog ut den beprövade skinnbollen, trots dess värdelösa aerodynamik. Men man såg då istället till de goda egenskaperna. Först och främst priset, men det var också en fördel att den flöt på vatten. Den sprack inte som träbollen gjorde, och sög inte heller till sig fukt som skinbollen. Det här med aerodynamiken förbättrade man sedan genom att göra dimpels (små inåtbuktande gropar) på bollen. Därefter var skinnbollens och träbollens tid förbi. 3-dels bollen (Balata): 1900-talet Den så kallade balata bollen revolutionerade golfen ännu mer än vad guttybollen gjorde 50 år tidigare. Denna boll var något mer kompliserad än golfbollen tidigare varit. Den bestod av en kärna av hårdgummi. Denna kärna var sedan lindad med en gummitråd, som i utsträckt läge var 205 m lång. Utanpå detta låg sedan ett skal av balata (hårdgummi). Denna balataboll ger utomordentlig känsla vid spel, men har dock en nackdel. Eftersom de är så mjuka slits de lätt och blir då obrukbara. 2-dels bollen (Surlyn): 1980-talet Surlyn bollen består endast av 2 delar, en hård kärna och ett skal av något konstgjort material. Dessa bollar går något längre än balatabollarna. Detta på grund av att de är mycket hårdare. Följdaktligen slits de inte lika mycket, och behöver därmed inte bytas lika ofta. Enligt Guiness-rekord-bok så ska någon ha slagit 471 meter med denna typ av boll. Surlynbollen används flitigast av nybörjarna, medan de duktigare spelarna, framför allt proffsen främst använder sig av balatabolar. Dimpelns utveckling De så kallade dimpelsen som idag förekommer på alla golfbollar. Har även de en egen historia. När man först började experimentera med bollens aerodynamik så var det först utåtbuktande knottor, så kallade pimpels (finnar) som gällde. Därefter prövade man något som kallade lattice (ett sorts galler). Först efter dessa experiment kom man fram till de dimpels som man idag använder sig av. Till en början var dessa regelbundet placerade på bollens yta och var alla lika stora. Men idag är dess placering och storlek en hel vetenskap i sig.