Varje golfare har sin egen utrustning, men vill man bara prova på så finns det oftast möjlighet att låna klubbor. Vad behövs då för att spela golf? Jo, det finns egentligen tre typer av klubbor. Man bör ha i alla fall två av dessa. Drivern, den nedersta klubban på bilden, kan man många gånger vara utan. På bilden nedan visas dessa tre klubbor, tillsammans med ett par andra tillbehör som jag kommer att beskriva lite senare. Nederst på bilden ser du den beryktade Drivern, som hör till kategorin träklubbor. Denna används först och främst på Tee. Lugn jag ska förklara alla begrepp, såsom Tee, Fairway, I sinom tid. Därefter använder man den, på bilden mellersta klubban, järnklubban. Den fungerar främst som transportklubba längs den så kallade Fairway, Väl framme vid Green, använder man sig av puttern, vilken skådas överst på bilden. Det slag man åstadkommer med denna lämnar inte marken, utan "puttas" i hål. Detta innebär att man har något större precision på Greenen än på den övriga delen av banan. Den sista 1 m putten är minst lika viktig som de kanske 200 m långa slag du slagit från utslaget, om inte viktigare. Det är på Green det hela avgörs. Som du kanske lade märke till på bilden är klubborna olika långa. Den klubba du slår längst med har längst skaft, varpå den med kortast skaft använs till kortare slag. Puttern är dock ett undantag. Den har trots det kortast skaft, och ja, man slår de kortaste slagen med den , men dess korta skaft beror inte helt och hållet på det. Det har nämligen med uppställningen att göra. Som du ser på bilden här ovanför står mannen lutad över bollen. Det är för att när man puttar ska man, enligt de principer som finns, ha ögonen precis ovanför bollen. Då måste puttern vara kort. Drivern eller träklubban, däremot är lång enbart för svingen ska få så lång radie som möjligt. Detta på grund av att ju längre radie svingen har desto fortare går klubbhuvudet vid periferin. Allt för att bollen ska gå så långt som möjligt. Drivern är alltså den klubba som går längst. Putter har man oftast bara en, men träklubbor har man vanligtvis tre stycken. Det som skiljer dem åt är först och främst deras "loft", eller vinkel i förhållande till marken, när den står rakt vill säga. Förutom klubbornas loft skiljer sig längden på skaften åt, vanligtvis med en tum. Detta betyder att du kan svinga precis likadant, men ändå slå bollen olika långt. Det bör tilläggas att dagens träklubbor ofta är gjorda av metall. Men de hör fortfarande till kategorin träklubbor, beroende på deras design. Som du ser på bilden nedan har träklubbor en "skalle" bakom träffytan. De följdaktligen under namnet "metallwoods" idag. Så kommer vi då till järnklubban. Den är steget under träklubborna. De har nämligen, i grunden, ännu kortare skaft än träklubborna och högre vinkel. Det finns dock järnklubbor som är längre än träklubbor och viseversa. Man har vanligtvis 9 järnklubbor, oftast från järn 3 till sandwedge. Men det är helt inividuellt. De flesta proffsen har till exempel tre olika "wedgar", sandwedge, pitchingwedge och en "mellan-wedge". Wedge är en klubba som går högt och kort, vilket leder till att de används i området kring greenen. Men proffsen har då kanske istället bara två träklubbor, eftersom antalet klubbor du får ha i bagen är begränsat till 14 st. Det finns till och med de som har två puttar. Det finns hur många olika kombinationer som helst. Själv har jag bara två träklubbor, en putter, men då har jag ändå bara en wedge. Jag har då valt att lägga till en lång järnklubba, nämligen en järnetta (1). Den går ungefär lika långt som en trätrea (3), men uppför sig på ett annat sätt i luften. Som sagt är det i allra högsta grad individuellt. På bilden nedan visas de olika loften på de vanligaste järnklubborna. Vilket däremot inte framgår av bilden är att järntrean har längst skaft, och pitchingwedgen då har kortast, men det hade du väl räknat ut själv vid det här laget. Mellan de längre klubborna skiljer det även här en tum, medan de kortare klubborna, från 9:an till wedgarna inte är någon större skillnad. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det finns en klubba för varje längd. Det skiljer ungefär 10 m mellan klubborna för en måttligt duktig golfare. För att sedan slå de slag som som ligger i gräns-zonen måste man utveckla en egen längdkänsla. All denna utrustning är ganska dyr vid inköp, men sedan kan man ju ha den flera år. Jag känner folk som spelat på samma klubbor i över 10 år. Men det beror på vad man köper. Man kan få tag I ett nybörjarset för runt 2000 kr, eller ett begagnat för dryga tusenlappen. Men samtidigt kan en klubba kosta mer än 3000 kr. Men då skiljer givetvis kvaliteten. Så det är dessa dyra klubbor som kan hålla i decenier. Vilket man ska satsa på beror lite på hur gammal man är. Själv har jag redan averkat 3 set, men det beror inte på att jag slitit ut dem, utan att jag växt ifrån dem. Det är ju ganska logiskt att barn inte kan ha lika långa klubbor som vuxna. Men det finns inte bara en grupp, utan man har även skiljt på damer och herrar. Det finns alltså: Herr-sett Junior-set Dam-set Knatte-set Mellan Dam- och Herr-set skiljer det ungefär en tum i längd på skaften. Sen är det ju inte bara skaftlängden som skiljer alltid. Klubbhuvudet är i vissa fall lite mer lättspelade hos dam-seten. Även om man skiljer på herr- och dam-set så finns det damer som spelar med herr-set, så det beror helt på hur lång du är. Själv bytte jag till herr-set för 3 år sedan. Dessförinnan spelade jag med dam-set. Det har alltså inte att göra med vilken kategori du tillhör, utan enbart hur lång du är. Men jag bör ändå tillägga att man är knatte tills det året man fyller 13 år. Därefter blir du junior, vilket du förblir tills det år du fyller 21. Sedan tillhör man kategorin Dam/Herr. Det kan tyckas att man klarar att spela en golf med enbart klubbba och boll. Givetvis går det rent praktiskt, men sen finns det små tillbehör som också, om man ska följa golfens vett och etikett, är nödvändiga. Ett av dessa är en liten pryl kallad greenlagare. Som du hör på namnet lagar man mycket riktigt greenen med den, men vad lagar man då? Jo, det är som så att när bollen landar på green, efter en många gånger hög bollbana, gör den ett nedslags märke, som man bör laga. Detta eftersom greenen måste vara jämn och slät för att du ska kunna sätta en putt med ren skiklighet, inte missa på grund av att den studsar åt sidan på detta nedslagsmärke. Utöver greenlagare är det en fördel att ha så kallade peggar. Dessa använder man på tee för att "pegga" up bollen. Som du ser på bilden till höger är det egentligen en liten pinne som du lägger bollen på. Detta gör det lättare att träffa bollen rent. Denna får dock bara användas på tee, utslagsplatsen. Du bör också ha en markeringsknapp, vilken du använder till att markera din boll på green när den ligger i din medspelares puttinglinje. Detta är väl I princip den "obligatoriska" utrustningen. Men det kan vara en fördel att ha golfskor, med speciella dubbar. En handduk att göra rent klubban är också att rekomendera. Det finns också de som inte kan vara utan golfhandske. Jag använder aldrig handske, men det är en smaksak. Tittar man på proffsen finns det nog ingen som spelar utan. Sen finns det en hel del skräp som inte alls är nödvändigt, men som ofta faller prylgalna snubbar i smaken. Nu när vi har allt det här, 14 st klubbor, peggar, greenlagare och en mängd bollar, behöver vi något att bära det i. Det vore lite otympligt att bära det löst. Så därför har man en sorts väska, kallad bag, som man förvarar allting i. Det finns två typer av bagar, bärbag och "vanlig" bag. Bärbagen bär man på ryggen med hjälp av en axelrem eller som en ryggsäck med två axelremmar. Detta för att belasta ryggen jämnt, för att slippa ryggproblem. Den "vanliga" bagen är ofta lite större och tillverkad i ett tyngre material än bärbagarna, och dras därför runt på en vagn. Det är väl I princip vad som krävs för att kunna spela golf aktivt, och kostar totalt uppemot 12 000 kr, men det är som sagt inte dyrt att låna klubbor för att bara prova på. Man förlorar absolut ingenting på att prova, förutom om man möjligtvis blir biten. Då förlorar du kanske en del fritid, men jag skulle inte kalla den tiden förlorad.